Ojoj.
Hejsan tjosan,
Denna blogg har man ju inte besökt på jag vet inte hur länge, men kanske är också för jag inte har varit hemma dom senaste 3 månaderna och inte haft någon möjlighet till internet för den delen heller, eller någon dator. Men det ska det bli ändringar på faktiskt, och jag ska komma igång med min blogg igen, och börja skriva lite kan behövas faktiskt.
Har upplevt mycket på tre månader, fått sett så mycket, lärt mig mycket.
Innan jag drog iväg i Juni så hade jag bara en enda inställning : Åka hem så snabbt så möjligt..
Men det blev inte som jag har tänkt mig faktiskt, utan det blev helt tvärtom kan jag ju lova, när jag kom dit till Landskrona första gången så insåg jag direkt att jag skulle trivas faktiskt, fick lära känna nya männisor direkt och vi hade det trevligt på kvällen, grill och dans bjöd det på!
Dagen efter var det jobba första gången, lite nervöst men ändå inte, kände mig trygg i vart jag stod i den stunden, den första helgen rullade på bra med jobb och sedan var den första helgen avklarad utan problem!
Sedan var det bara vänta in resten av gänget och sedan rulla vidare mot nästa plats, Enköping!
Lite nervöst att åka med en helt ny främmande människa första gången i en STOR lastbil.
Killen som körde sin lastbil visade sig vara världens underbaraste och en sådan skicklig chafför, vi hade så roligt på vägarna tillsammans, vi satt även och sjöng till radion med våra falska röster även när den tredje i lastbilen låg och sov.
Efter 20 minuter i lastbilen så var nervositeten som bortblåst, jag stor trivdes direkt. (:
Under den här tiden jag har varit hemifrån så har det var så jävla jobbigt på ett sätt, men ändå inte. Så jobbigt att vara utan mamma , heidi & lillebror. Att vara hemifrån dom närmsta ett bra tag gör att man stänger av känslorna ibland för att det inte ska vara jobbigt hela tiden, skulle jag gå och tänka på allt här hemma så skulle jag aldrig klara av att åka härifrån. Men ibland måste man få prova sina vingar, jag är 18 år. Vill inte sitta hemma när man är så pass ung/gammal.
Under tiden jag har varit borta har jag sett mycket , upplevt mycket, lärt känna toppen bra människor som jag kommer fortsätta träffa, det har varit så mycket skratt, men även tårar. I dag ångrar jag inte en sekund att jag åkte iväg, jag har haft det underbart kan jag lova.
Och nu kan jag bara se fram emot igen när jag får träffa mitt hjärta igen. Bara ca 2 veckor, och dom springer iväg!
Men nu blire frulle med mamsi och villebus sedan blire undersöka HC!..
PUSS!
Denna blogg har man ju inte besökt på jag vet inte hur länge, men kanske är också för jag inte har varit hemma dom senaste 3 månaderna och inte haft någon möjlighet till internet för den delen heller, eller någon dator. Men det ska det bli ändringar på faktiskt, och jag ska komma igång med min blogg igen, och börja skriva lite kan behövas faktiskt.
Har upplevt mycket på tre månader, fått sett så mycket, lärt mig mycket.
Innan jag drog iväg i Juni så hade jag bara en enda inställning : Åka hem så snabbt så möjligt..
Men det blev inte som jag har tänkt mig faktiskt, utan det blev helt tvärtom kan jag ju lova, när jag kom dit till Landskrona första gången så insåg jag direkt att jag skulle trivas faktiskt, fick lära känna nya männisor direkt och vi hade det trevligt på kvällen, grill och dans bjöd det på!
Dagen efter var det jobba första gången, lite nervöst men ändå inte, kände mig trygg i vart jag stod i den stunden, den första helgen rullade på bra med jobb och sedan var den första helgen avklarad utan problem!
Sedan var det bara vänta in resten av gänget och sedan rulla vidare mot nästa plats, Enköping!
Lite nervöst att åka med en helt ny främmande människa första gången i en STOR lastbil.
Killen som körde sin lastbil visade sig vara världens underbaraste och en sådan skicklig chafför, vi hade så roligt på vägarna tillsammans, vi satt även och sjöng till radion med våra falska röster även när den tredje i lastbilen låg och sov.
Efter 20 minuter i lastbilen så var nervositeten som bortblåst, jag stor trivdes direkt. (:
Under den här tiden jag har varit hemifrån så har det var så jävla jobbigt på ett sätt, men ändå inte. Så jobbigt att vara utan mamma , heidi & lillebror. Att vara hemifrån dom närmsta ett bra tag gör att man stänger av känslorna ibland för att det inte ska vara jobbigt hela tiden, skulle jag gå och tänka på allt här hemma så skulle jag aldrig klara av att åka härifrån. Men ibland måste man få prova sina vingar, jag är 18 år. Vill inte sitta hemma när man är så pass ung/gammal.
Under tiden jag har varit borta har jag sett mycket , upplevt mycket, lärt känna toppen bra människor som jag kommer fortsätta träffa, det har varit så mycket skratt, men även tårar. I dag ångrar jag inte en sekund att jag åkte iväg, jag har haft det underbart kan jag lova.
Och nu kan jag bara se fram emot igen när jag får träffa mitt hjärta igen. Bara ca 2 veckor, och dom springer iväg!
Men nu blire frulle med mamsi och villebus sedan blire undersöka HC!..
PUSS!
Kommentarer
Trackback