saknaden...

Saknaden efter dig är obeskrivlig.
Om jag kunde vrida tillbacka klockan?
Vill säga hur mycket jag älskar dig och bara vara 6 år och kunna sova brevid dig igen och kunna ta dom tidigapromenaderna på morgonen med Ebba?

Allt gick så fort och jag önskar att du inte led, jag önskar att du inte hade ont och du nu lever lyckligt tillsammans med morfar och Ebba. Dom har saknat dig, lika mycket som vi saknar dig nu.
Tårarna rinner, hjärtat värker, klumpen i magen försvinner aldrig. Varje gång jag går förbi kyrkan så slänger jag en tanke till er, er som har nu lämnat oss och vandat vidare. Vi ska alla någon gång gå den vägen och jag hoppas att vi ses.

Jag hoppas att ni är stolta över mig, över det jag gör och vad jag försöker och bli. Jag känner med er varje dag och jag är glad att jag har haft en underbar tid med er.
Den är dyrbar och den ligger långt in i hjärtat och den kommer stanna där tills den jag kommer vandra samma  väg som er.

Jag älskar er så mycket, fast vissa av er har försvunnit för mångamånga år sen, men ni finns fortfarande kvar i mitt hjärta och jag hoppas att ni vet det, för mig kommer ni alltid finnas fast kanske inte i samma räckhåll som innan.

/Mathilda..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0