Sitter här och funderar , funderar inte på någonting särskillt. men man fastnar ju på vissa saker sådär ibland, och det har jag gjort nu, ingenting jag blir arg över eller så. men i somras flytta jag hit ut til en liten byhåla. skärblacka, jag trodde nog aldrig vi skulle flytta från nva allting var så perfekt där, men jag trodde fel.
själv blev man ju chockad att mamma ville flytta ut till dit hon en gång växte upp och ville dra ifrån, men vi flytta hit. jag såg flytten negativt, jag gjorde ingenting i flytten. och när själva flytten var , så var jag inte ens hemma. utan jag var i stockholm. när jag kom hem från sthlm vart det som en omvändning för mig, jag var så van och bara sätta mig på 113 hoppa av och sen tralla hem till lägenheten. fast denna gång var det inte så, var tvungen och leta upp var blacka bussen gick ifrån, och kolla när den gick. och sen åka ut till mitt nya " hem " dom första två månaderna jag var hemma kändes förjävligt, och inte nog med det. Inga av mina vänner, och då säger jag INGA hörde av sig. jag skiter i vilka som läser och tar åt sig, men ingen hörde av sig. och jag hörde inte heller av mig tillbaka.
vissa sa , " jag finns här för dig, det kommer inte märkas att du har flyttat " " vi kommer ses lika mycket ändå " aah för ni tror jämt jag ska komma in till stan ja!? därför kommer vi ses lika mycket?!
men nej, varför ska jag komma in till stan? varför kan ni inte komma hit ut? visst, kanske inte finns någonting och göra, men är du min vän vafan sätt ditt jävla arsle på bussen och kom hit. jag har bott här i 6 månader. och ingen av mina " bästa " vänner har kommit ut hit.. jag förstår ingenting, vad hände med dom orden du sa till mig? dom var bara falska för att få mig må bra eller, man kan ju tro det. för dom orden kan du ju stoppa upp låångt någonstans..
Det finns en tjej, en av mina bästa vänner som har kommit ut hit. för att träffa mig, och det uppskattar jag verkligen, du vet vem du är. <3
det är ingenting jag sitter och grubblar över, men när man tänker på såna saker, man blir ju sårad och besviken...
men sen har man ju fått lite nyare kontakter och så :) och det är jag glad över, fått nya vänner, som också bor i denna lilla byhåla , människor som menar vad dom säger också..

Jag struntar i vem som läser detta, vem som tar åt sig. men dom som läser OCH tar åt sig, kanske borde fatta lite? om man inte gör det, så kan man lika gärna ta bort mitt nummer, för då räknas inte du som en vän för mig längre..
Jag orkar inte lägga energi på folk som inte kan göra det tillbaka.
Fick lite och skriva av mig nu, om hur jag verkligen känner, och det var skönt kan jag lova, nu har jag ingenting mer och säga!

IM OUT!