Är skit sugen på att skriva någonting.
men kommer inte på någonting..
Ja nu kom jag på nått, kan skriva om vänskap.

Jag har världens bästa vänner.
Dom ställer alltid upp för mig när jag behöver dom.
Men ibland känns de inte så, de känns som om ni struntar i hur jag mår och tänker bara på hur ni själva mår, speciellt nu när jag har flyttat också. Inte en enda jävel förutom lisa har jag träffat här ute.
Och Lisa har jag inte känt så speciellt länge som jag har känt vissa andra som jag trodde lite mer på. som sa alltid, jag finns här för dig, det kommer ordna sig allting. vi kommer fortfarande träffas lika mycket, men det gör vi jue inte. vi träffas inte alls lika mycket. okej vi ses i skolan, men det är inte samma sak, och varför ska jag komma in till stan för ni vill träffa mig, ja men det är inte så jävla svårt och sätta sig på en jävla buss och komma ut hit. inte sist jag kolla. Bara för att jag har fått buss kort utav skolan det är inte för att jag ska åka runt till mina vänner utan det är för att jag ska kunna ta mig till skolan och hem från skolan. jag säger inte att jag inte använder mitt busskort för att träffa vissa, självklart gör jag det. men vissa tror att jag ska komma till dom bara för att jag har fått busskort från skolan. Varför säga såna ord som tillexempel " vi kommer träffas lika mycket ändå " när det inte ens är sant. när du inte kan hålla dom orden du säger. jag har inte lust att åka in till stan för att träffa någon som inte kan sätta sig på en buss hit ut. okej det är inte roligt här ute, och det finns ingenting att göra, men om din och min vänskap betyder någonting för dig, så skulle du inte bry dig om det fanns några snygga killar här ute, eller om de fanns några fester, utan du skulle komma hit utan tvekan, men det tycks inte komma på menyn enligt dig. Jag har två vänner som jag har umgåtts med hela mitt liv, okej kanske inte dom senaste 4-5 åren. men vi var alltid tillsammans när vi var små. vi har hur många minnen som helst tillsammans. vi har haft det så jävla roligt och jag glömmer det aldrig och jag glömmer aldrig den vänskapen vi hade tillsammans heller. inte trodde jag vi skulle splittras. men så blev det.
Och jag skulle göra allt för att vrida tillbaka klockan. för på den tiden fanns det inga bekymmer, man va så glad jämt och ständigt och kärlek existerade inte.
Men på ett sätt vill jag inte vrida tillbaka klockan för då hade jag aldrig haft andreas, och jag vill aldrig förlora honom. men ibland känns de så skönt att bara få titta tillbaka i tiden då man var lycklig och aldrig behövde tänka på sina bekymmer. det enda man tänkte på det var framtiden.
Jag vet inte vad jag ska tro längre. jag vet inte vad jag ska kämpa för. Jag är rädd för min framtid. Jag vill bara va 16 hela mitt liv. och aldrig växa upp. tänk sen när man blir tillräckligt stor för att kunna flytta hemifrån och sen så ska man ha eget stäöllet och bo på , och så ska man betala hyra,mat,el,tele,kläder,internet.. Allt sånt själv, så som jag lever nu kan man säga att man lever lyx, jag får tak över huvudet jag får kläder så jag kan sätta på mig så jag slipper frysa, jag får mat på tallriken och tillräckligt för att jag ska blir mätt också.
Jag får sitta vid datan hur mycket jag vill för min mamma är så snäll som betalar internet för mig. så jag kan va inne på msn facebook , kunna skriva blogg. kunna lägga upp bilder på bilddagboken. Och så betalar hon min telefon varje månad så jag kan ringa mina vänner , och så jag kan prata med andreas varje kväll innan jag somnar, ja jag tycker mitt liv är ändå rätt så lyxigt om man tänker på barnen i afrika som varken har det ena och det andra. dom har varken mat kläder tele data hus . ingenting.
Jag undrar hur vissa tänker på när dom tjatar på deras mammor om att dom vill ha den nyaste sony ericssonen eller den nya ulta touch mobilen. jag kan inte tjata på min mamma för att få den.
Jag kan inte, okej nu har jag ju fått en adidas tele av adde, men det var en sen födelsedagspresent sa han. och då tackar jag och bugar för den. men jag skulle aldrig be han köpa den till mig,
Jag är glad att jag har fått 500 kr varje månad utav min mamma för att kunna nöja med saker och ting. kan köpa tobak och hylser, kan köpa smink då och då. och mamma har alltid vart snäll och betalat mina kläder och telefon. och dessutom mina resor till stockholm för att få träffa adde.
Jag undrar hur mycket pengar min mamma har lagt ut på mig under dessa 16 år?
Måste vara flera tusen lappar. okej jag vet, tonåringar är krävande säger vissa. men jag kräver inte så mycket utav min mamma, pengavis nu alltså.
Jag är glad att jag har mat på bordet, kläder på kroppen och tak över huvudet.
Tack mamma! Du är bäst. jag älskar dig! <3
/ teldo