Min bror är speciell, han är väldigt speciellt.
Han är en bitchig jävel, men har ett hjärta av guld.
Han kan verkligen kritisera folk, men på ett bra sätt, och då tänker ni, hur kan man kritisera folk men ändå bra, asso nu kanske ni missförstår mig väldigt, eller så är jag otydlig. Jag orkar inte just nu gå in på detaljer för det är jag för trött för, men idag frågade min bror om jag ska med ut till stallet, jag tveka, tänkte på kylan som är där ute, att jag får va där ute i kylan några timmar, men sen så tänkte jag på att jag får umgås med min underbara bror, och hans gullkusar, då blev det verkligen att jag följde med, så efter väntat i en timme på honom på rese bar det hem till mammi och byta om t stallkläder, vi sjöng på bussen, vi sket i om några hörde oss, vi skäms inte. vad ska man skämmas över?
På kvällen när vi skulle hem från stallet, så måste man gå en bit för att komma t stationen, jag var livrädd, verkligen livrädd, det var kolsvart ute, älgjakt äre också för den delen, såg inte ett jävla skit, förutom lite grönt från min brors reflex jacka. Men jag var ändå lugn inom mig, så lugn, för jag vet att när jag är med min bror så händer ingenting mig, han skyddar mig med sitt liv, han kanske inte säger det till mig, han kanske inte vågar, eller han kanske inte heller vill , men jag vet det. Jag kan inte förklara hur jag vet det, men jag vet det. Och jag skulle aldrig någonting hända honom, min bror är den närmaste jag har, han har alltid vart det, och kommer alltid och va, och han har den närmsta platsen till hjärtat också, den kommer inte någon annan få eller kunna ta heller för den delen, min bror har hjälpt mig så mycket, så ni anar inte. han har funnits för mig i ur och skur, han har stöttat mig, han har puchat mig när jag verkligen har mått som sämst, när han flyttta till våran pappa var det som hela världen rasa framför mig, jag och min bror har hållt i hop hela livet, vad det än har vart.. så har det alltid vart jag och han. När han flytta så blev jag ensam, visst jag hade mamma och mina vänner, pappsingen och så med, men ingen kunde liksom ersätta pontus, ingen kunde ha lika roligt som jag och min bror hade, vi har så många hemligheter tillsammans , vi har delat så mycket tillsammans, tårar oftast, men jävla mycket glädje också. Vi har gått igenom en hel del tillsammans, och här står vi idag, snygga vackra och helt klart bäst!
Jag älskar dig pontus, jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur mycket jag älskar dig, syskonkärlek går inte och beskriva, du är den bästa brodern man kan ha!
Sundströmare genom allt!
blod är tjockare än vatten, glöm inte det. <3
/ lillasyster.