Sitter i sängen med älsklingens bärbara och tänker samtidigt som jag spanar in min man.
Han är så otroligt snygg. och jag verkligen älskar honom för den han är.
Han kanske inte är den vackraste i allas ögon, eller den snyggaste, eller den snällaste, men i mina ögon är han mr right, han är den mannen jag har alltid velat ha, han som finns där för att hålla om mig när jag bara vill gråta.
Som igår tillexempel, var så ledsen på allting, och så trött. ville bara gråta, och där fanns han med sin famn öppen för mig för att hålla om mig, det är det som just betyder en hel del för mig,
I två månader har jag och andreas suttit och pratat om förlovning , och idag gick vi och beställde ringarna. :)
Det var billigt faktiskt, (: tur det för min plånbok räcker inte långt, inte speciellt långt nu när vi ska t ullared på torsdag. apropå förlovningen så var det faktiskt bådas ide , jag ville och han ville, vi kände att det kan rätt så underbart att ha en ring på fingret som visar att man tillhör någon..
Jag kanske har sagt innan att förlovning vid 16 års ålder är för tidigt, men så som jag känner nu , känns det faktiskt helt okej, jag är glad över att jag och andreas har varandra, jag vill absolut inte vara ensam, det är det jobbigaste som finns. men när andreas är hos mig är jag verkligen världens lyckligaste, och visst folk förlovar sig hit och dit, men det menas ju inte med att jag och andreas gör det för andra gör det, jag förlovar mig med honom för att jag älskar honom över hela mitt hjärta, han är mr right för mig, om inte jag hade känt så hade jag aldrig gått in på guldfynd och beställt en ring med hans namn i, never säger jag. Jag är inte en person som förhastar mig i någonting om det inte känns rätt. det står jag för också, känns det inte rätt, då går jag inte fört.

Andreas är en kille me hjärta av guld , han finns där för mig till 1000 :) och han gör allt för mig och jag gör allt för honom och jag vill att alla ska veta detta för jag är väääääääääärldens lyckligaste. Andreas är min man, visst det är jobbigt med distans förhållande, men älskar man personen och gör allt för den personen då klarar man nog det..
Andreas och jag träffades genom internet på chattsidan " kamrat " , haha.. ingen kommentar, men aah, började prata och sådär , och sen gav jag mitt nummer till honom och det var så vi fick kontakten, vi smsa dag ut och dag in kan jag lova, jag gick inte utan min mobil någonstans. jag var så kär i killen bakom den andre telen. vi låg och prata i telefonen varje kväll , om han inte hade pengar sin telefon fick han låna av sin underbara mamma, om inte det gick så prata vi i hemtele. går lika bra det med, första gången jag fick träffa hans familj var jag super duper nervös, men det var ingenting och va nervös för , för dom var såååååååååååååååååå snälla.. finns ingen snällare familj än dom (: Samma kväll jag kom till dom, så gick vi och mötte hans syster vid tåget, jag såg helt död ut, men hon var så trevlig så , Sara och simon hans småsyskon är helt två underbara varelser, fulla med energi. Dom frågar en alltid om man vill hitta på någonting varje dag, och det är så roligt att dom gör det, att dom vill hitta på någonting med en själv. för det visar att dom tycker om en. och det är ju helt just awsome. :)
Jag verkligen älskar hans familj och släkt, dom är helt fantastiska. Lovelovelovelove <3

Oj, det blev ett riktigt långt rejält blogginlägg , men det går det med.
Men ville bara säga det. älskar dig min prins ! du är mitt liv!
<3
/ din mathilda, <3